Byns historia
Lökom har en lång intressant historia, delvis tillsammans med byarna Holm och Björkå på norra sidan älven, som också ingår i Överlännäs socken. Förr knöt älven samman byarna på ömse sidor om älven. Nu är älven här en särande gräns eftersom det inte finns några broar på sträckan Sollefteå - Nyland och ingen färjetrafik.
Byn ligger i en relativt bördig trakt som varit bebyggd i 4 000 år och haft goda förbindelser inåt landet och utåt havet. För 2 000 år sedan låg älvens mynning i havet vid Lökom. Landhöjningen har sedan gjort att mynningen flyttat neråt till Nyland.
Huvudnäringen har varit jordbruk på dalsluttningen med fäbodar uppe i skogen. Under de senaste två hundra åren har skogsbruk blivit en viktig näring. Det har funnits tre små sågverk, en kvarn och ett litet kraftverk, men någon bestående industrialisering har inte ägt rum i byn. Laxfiske i älven och jakt har alltid varit viktiga komplement till försörjningen.
Befolkningen har varit relativt välmående.
En höjdpunkt nåddes under perioden 1890 - 1930, då Lökom var ett komplett bysamhälle med ett stort antal verksamheter. Då fanns det riksväg och livaktig järnväg genom byn, järnvägsstation, båt- och färjeförbindelser på älven, kvarn, sågverk, koldepå, skola, bönhus, affärer och en befolkning på 450 personer, varav en stor del bodde i torp uppe i skogskanten.
Sedan dess har det gått bakåt. Dragningen av riksvägen till Sollefteå över Svinåsen 1936 och älvtrafikens upphörande 1939 gjorde att byn hamnade vid sidan om. De många torparfamiljerna var de första som flyttade. Men omkring 1970 inträffade en brytpunkt. Sedan dess har befolkningen stabiliserats på 110 - 120 personer och byn har blivit en del av Sollefteås närområde med huvuddelen av befolkningen pendlande dagligen till stan. Vägen mellan Lökom och Sollefteå har blivit en livsnerv för byn.
Det öppna landskapet i byn har halverats från mitten av 1800-talet till idag genom igenväxning av betesmark. Den vackra utsikten mot älven och dalen har försämrats.
Utsiktsröjning behövs och planeras.
